Jag fick starta dagen med ett löpass med R. Var så trött på morgonen att jag tog en power nap mellan typ kvart i åtta och nio 🙈Men sen så då blev det fart på gumman 😅😉 Eller ja mer fart än innan iaf. Vid 10 gav vi oss ut. Snålblåst och jäkligt på sina ställen men det gick då ändå hyfsat måste jag säga. Tog på mig mindre kläder än sist trots att det var 4 grader kallare. Men det var tur för överkroppen blev snabbt varm så nästan på gränsen ändå till för mkt. Lite kyligt om ansiktet pga blåsten men den är ju svår att skydda sig emot. 

Vi betade av 7km i 5.30 tempo. Otroligt nöjd! 😃

Jag var lite velig om jag skulle gå på Bodypumpen sen på kvällen men samtidigt ville jag det och så ville jag ju inte behöva instruera. Men sen tänkte jag att oavsett hur det blir så kommer jag vara mer nöjd efter passet än om jag suttit hemma och latat mig. 

Har för vana att känna på cykelns däck lite nu och då bara för att upptäcka ev punktering innan man ska iväg. Så det inte blir så stressigt/panik om man upptäcker det precis när man ger sig iväg. Hade kollat cykeln kvällen innan som senast och inget konstigt direkt. Tänkte att jag åker lite senare än vanligt då jag faktiskt inte behöver vara så himlans tidig som jag brukar. Blir ju bara att sitta av tiden. Sätter mig på cykeln och börjar trampa. Tycker den känns så väldigt skumpig och låter konstigt. Cyklar runt gården och sen när det blir mer platt i snön så slutar det liskom inte. Hoppar av och känner på däcket. Är ju typ tomt med luft(!). Panik! Går till tryckluften, pumpar i och det pyser inte ut på en gång så tänker det att förhoppningsvis håller det ända till IKSU eller iaf nästan för hinner inte gå som det är nu. 

Har tur och luften håller hela vägen men jag är ju stressad som tusan. Kommer in på anläggningen 2 min före jag brukar gå in på passet och plocka fram grejer. Alltså ca 10min senare än planerat. Passet före är lite sent så ingen har egentligen hunnit gå in innan jag bytt om, kollat så inte håret står att alla håll😉före jag kom ut igen. Men jag har ju andan i halsen och fortfarande stressad över hela situationen. Kommer in sen plockar åt mig en stång, kollar av var det finns plats att stå och så får E på scen syn på mig. "Nu är du med på scen med mig Amanda" Jag bara å nej, är stressad, inte förberett mig och känner mig bara allmänt förvirrad och panikslagen😱 över hur jag ska åtgärda den här punkteringen som det troligen ändå är. Så kom en annan instruktör som kört innan och E bara "visst ska Amanda vara med här uppe", Ja självklart säger den andra och tittar på mig. Så det vara bara att bita ihop, samla sig och försöka att inte få ett nervsammanbrott 😳 Jag blir absolut glad att få frågan men när hjärnan är kajko från början blir det lite extra jobbigt. 

Nui överlevde jag det hela och det kändes helt okej ändå tackvare att E är så trygg och stabil på scen så en fröjd att få köra tillsammans med henne. Men hela jag skakade inför det hela. Så skönt att jag fick börja med uppvärmningen o på nåt sätt gå in i instruktörsrollen på en gång o inte vänta o bygga upp massa konstiga hemska scenarios i huvudet i väntan på min tur. 

Testade några andra låtar som jag inte instruerar så mkt pga annat format så det var ju bra oxå. 

Även om den positiva känslan kunde dragit i botten när jag kom ut till cykeln o däcket var med betydligt för lite luft så fick det bara rinna av. Det löser sig o det viktiga var att det höll så jag hann till passet 😁

Så knallade hem med en helt ok känsla i kroppen o knopp 😊