Har en del energitjuvar som spökar i huvudet på mig sedan slutet av förra veckan. Tänk att något som ligger i bakhuvudet, man tänker inte på det direkt men ändå så finns en underliggande stress/press som påverkar en i övrig. Att allt på nåt sätt blir lite besvärligare och jobbigare än det brukar vara. Sånt man bara låter rinna av, tar man helt plötsligt åt sig och på ett okonstruktivt sätt och ältar istället för att bara konstatera jaha så är det och sen gå vidare. Det tär på en och ja jag tycker det har vart jobbigt. Eller är för jag har inte fått till att reda ut det helt än. Jag har kommit en bit men är ej i hamn än. 

Det som tagit mest nu är en konflikt mellan mig och den arbetskontakt jag har på Parasportförbundet. Jag jobbar med att ta fram en grundutbildning inom goalball. Jag hade gjort en grund som blev okejad före jul. Jag satte ihop en ny powerpoint med förbundets egna layout och skickade iväg. 

Jag hade ju i min enfald trott att jag kanske skulle hålla i utbildningen antingen digitalt och spela in så man kan gå när som helst, alternativt vara behjälplig att hålla den på plats. Men så skulle det inte vara utan jag fick en mall för hur jag skulle utforma informationsdelarna så att vem som helst i princip på förbundet skulle kunna hålla den här (mkt konstigt att nån som ej kan goaball ska hålla en föreläsning om det men a man kanske väljer nån som kan om man ska erbjuda den till någon). Aja vilket fall som helst så hinner jag inte få in materialet i den innan min kontakt kommer på att nä vi kan inte göra så här utan vi måste prata med spelare, ledare och anhöriga/assistenter för att höra vad de vill ha i en grundutbildning. Jaha, sagt och gjort. Jag kör en intervjurunda med en hel del goalball folk. Vissa pratar jag med en kvart andra närmare 2 timmar. Många väldigt intresserade och tacksamma över att det ska komma nån utbildning och roligt att bli tillfrågad om vad de anser är viktigt att ha med. Så först en grund sen kanske bygga på lite mer för ex tränare och skapa en mer tränarutbildning. Men det blir ju lite senare. 

Det jag kommit fram till då med mina intervjuer är att det blir svårt att göra en som ska passa alla bara så där. Min slutsats var att vi behöver en grundutbildning som tar upp lite av allt som kan användas när man har en grupp som är nya eller exempelvis en förening som vill starta upp och få mer kött på benen. Men den hade inte hjälpt en ny spelare som kommer på sin första träning. De vil ha kort info om det viktigaste sen lära sig hur man teknikmässig försvarar och skjuter. Som ledare behöver du få veta vad ska jag ge för info till nya spelare, mer pedagogik hur träna någon med synnedsättning. Men en viktig del kontaktnätet inom goalball. Vilka andra ledare finns, domare, vem kan jag kontakta om jag har frågor mm. För att sprida, öka förståelsen hos allmänheten eller någon som läser om sporten på förbundets hemsida. Där ha en infotext och en film som förklarar samtidigt som man visar en match exempelvis. 

När jag då tar upp det här så är det som att nä vi kan inte ta hänsyn till allas önskemål det går inte. Vi ska inte komplicera det här nu utan gör grundutbildningen så det räcker. 

Asså jag blev så ställd. Här har jag gjort ett sjukt stort arbete med att intervjua alla dessa människor. Dom i sin tur har gett mig sin tid att prata om det här. Och sen skiter vi i deras synpunkter. Nä jag blev ju då helt chockad över det bemötandet jag fick då. Varför skulle jag ens samla in informationen från de här personerna om jag ändå inte skulle använda mig av materialet. Nä då blev jag sur och förbannad! Jag var ju dock stressad för skulle ha ett annat möte bara några minuter senare och blev ju chockad när han sa det. Så fick ju tyvärr inte fram allt jag ville säga. Det är ju inte etiskt rätt att göra så här tycker jag. Det är slöseri med arbetstid, pengar och framförallt andras tid och förtroende. 

Nä och jag har ju tyvärr hört flera som säger att nä förbundet säger en sak och gör en annan och alla är inte så nöjda med olika saker och ageranden. Absolut att man inte kan vara alla till lags men det här nä det vill inte jag ställa upp på att vara en del av. Det känns jättejobbigt. Det blir ju jag som kopplas samman till att det blev inget av de här intervjuerna. Jag sa att jag höll på att ta fram en utbildning och sen är det som att jag skiter i deras synpunkter mm. Så det är inte bara det moraliska i att tagit upp deras tid som är jobbigt utan att jag blir en del i något som jag inte vill stå för och som jag själv tycker är fel. Lite rörigt kanske. Svårt att få ner alla de spridda tankarna och funderingarna jag har som maler i huvudet. 

Men ni får en liten hint om mitt dilemma kanske iaf. 

Nu har jag iaf gjort grundutbildningen. Nu måste jag ta tag i att ta en ny dialog med min kontakt för att verkligen säga att det här är inte okej att göra. Den biten är jobbigast att behöva göra. Tycker det är så obehagligt att prata om saker jag är missnöjd med och ställa till problem och kanske skapa en konflikt. Men det är viktigt att det kommer fram så måste stå på mig och verkligen ta upp det. Annars kommer det bara fortsätta att mala och mala i skallen på mig.