Det här med att börja i något nytt är alltid, iaf för mig lite småjobbigt och stressande även om det såklart oftast är kul också. Jag ska som sagt vara en del i att utveckla dam-goalballen i Sverige. Välidgt ärofyllt och samtididgt mkt utmaningar som kommer med det. Känner ju inte att jag är så bra på sporten o sånt men a något har en väl gjort som andra tyckt är bra. Vi hade som ett uppstartsmöte jag, den andra ledaren och ordförande i Idrottskommittén nu i veckan. 

Om jag tyckt att det kändes utmannde innan ja då blev det inte bättre av det här mötet när det togs upp saker som pågår runt det hela. Vill inte gå in på detaljer för det är inget som nån annan behöver vet just exakt vad men jag kände att jag typ bara satt där och visste som inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Blev bara så paff.

Sen fick jag då istället mer prestationsångest och tankarna for iväg till att, kommer jag vekrligen klara av det här när folk tycker/tänker på det här sättet? Kommer det jobbet jag lägger ner uppskattas eller bara ratas? Blir jag baktalad, kanske redan nu för att jag blivit tillfrågad om det här och tackat ja? Undringarna är många och det känns lite tudelat. Men jag ska göra mitt bästa så får vi se hur långt det räcker. Jag gör det ju för att lyfta tjejerna vi har inom dam goalballen. Det är ju syftet med det hela

Jag förstår att ni inte fattar så mkt av det här och ber om ursäkt att jag inte skriver alla detaljer men behövde bara få skriva av mig lite grann men ändå inte hänga ut någon. 

Till veckan blir det nytt möte bara jag och andra ledaren. Då ska vi fastställa upplägget för första träffen med tjejerna. Så ska sätta mig ner och planera uppvärmningsövningar och lite team buliding övningar. Kul, spännande och svårt 😊😇🤗